.... genomgår nu ett rent helvete. Han är utbränd och har en mindre depression. Jag har fån början sagt att han skall ta kontakt med företagshälsovården men han valde att gå till vårdcentralen istället, efter 1 års tid har han äntligen varit på besök på företagshälsovården.

Då jag idag var ledig och visste att han behöver mig som ett stöd följde jag med vid 7 imorse och han fick samtala med en terapeut i ca 1 timma. Terapeuten såg till att han fck en läkartid klockan 16 idag hos företagshälsovården som ligger i anslutning till hans arbete. Förhoppningsvis kanske han nu kan få en liten chans att börja vandra vägen till förbättring. Han blir nu förhoppningsvis sjukskriven och förhoppningsvis blir han remitterad till stressmottagningen ..... måtte detta nu gå vägen!

Att vara anhörig är svårt och man pratar och pratar och pratar och kan bara finnas till hands men med min bakgrund inom sjukvården vet jag att det behövs mer proffessionell hjälp än det lilla jag kan.

Nu sitter jag här och är riktigt trött iallafall och skall nog vila lite på soffan tror jag.

Ha det så gott